Tillväxtultraljud

Ultraljudet gick jättebra! Lilla bebisen därinne växer som den ska! Uppskattad vikt var ca 2,2 kg. Bebisen hade vänt sig om och låg med ansiktet uppåt och tryckte mot moderkakan, med ena handen under hakan 😍 Inte långt kvar nu tills våran lilla skrutt är hos oss ❤️

Är ganska mycket som händer samtidigt här nu. Vi ska flytta i slutet av januari och de är mycket som ska rensas och fixas med innan. Jag hoppas vi hinner komma hyfsat iordning innan lilla bebisen tittar ut!

Idag ska jag förbereda med lite bebiskläder i en väska. Hann inte med de förra gången (hann och hann, men orkade aldrig 🙈). Ska bli skönt att ha den klar och redo, även om de inte är dags än!

Karusell

Ja, precis så känns det... som en karusell. Har hunnit komma in i v 35 (34 +1) och de senaste veckorna har varit tuffa. Har haft njurstensanfall x flera och även blivit inlagd en kort sväng på special BB. Mitt blodtryck har tack och lov inte höjts ytterligare, utan snarare de senare sjunkt (utan medicin!). För ca 2 v sedan kom en sten äntligen ut och jag tänkte att nu så slipper jag de här. Men så fel jag hade... haft på gränsen till anfall i flera omgångar och varit på gränsen att jag behövt åka in för de. Läkarna har sagt att de ev blir en avlastande kateter till njuren om jag fortsätter ha ont - och jag vill verkligen inte ha de (å andra sidan, vem vill de 🤦🏻‍♀️).

Jag hoppas att detta kan gå över... känner mig ganska ledsen över att de inte slutar. Förutom att de är jobbigt att ha ont så kan ju ett anfall starta igång en förlossning. Smärtstillande som jag behövt ta påverkar ju också lilla bebisen därinne och det känns inget bra alls att behöva ta de. Kommer de ett nytt riktigt anfall så måste jag ju åka in. Men hittills har jag kunnat klara mig utan smärtstillande och stått ut med värken. Men känns ganska hopplöst emellanåt, är de en till sten eller varför fortsätter jag ha så ont? 😞 Efter barnen är ute ska jag göra en röntgen av njurarna. Får vi se vad som döljer sig därinne...

Imorgon ska jag på ett tillväxtultraljud. Var på ett för en månad sedan, relaterat till mitt förhöjda blodtryck och även läckande protein i urinen. Har de senaste inte läckt någon protein och blodtrycket har ju varit bättre (allt kanske hängde ihop med stenen? 🤷🏻‍♀️) så jag hoppas och tror allt ser bra ut med lilla pyret därinne ❤️. Förra ultraljudet visade ett bebis som var åt de mindre hållet, men som läkaren sa ”någon måste ju vara under medel också”. Inte så att våran son direkt är någon jätte, blir nog en sån liten sötnos till som vi får!

Vecka 30!

Herregud, vart tog tiden vägen? Samtidigt som de känns som jag varit illamående i en hel evighet. Idag går jag in i vecka 30 +0, och de känns verkligen att de är sluttampen nu.

Började må illa igen för ca en vecka sedan (trodde de stadiet var över men icke!) och tyvärr har mitt blodtryck börja stiga igen (!). Väldigt tråkigt... Går på graviditetsledigt nästa vecka, men pga blodtrycket blev jag sjukskriven fram tills dess. Jag hoppas jag kommer slippa ta medicin för de, känns inget kul att trycka i sig massa som påverkar bebisen. Men blodtrycket påverkar ju också så bara att ta medicinen om de skulle behövas.

Ska försöka komma ner i varv och slappna av nu när jag inte jobbar mer.

Vart tog tiden vägen?

Känns verkligen som tiden bara springer iväg denna graviditeten. Över 60 % har nu gått enl min app och vi har kommit in i v 26.

Rörelserna från lilla bebisen därinne börjar bli starkare och starkare. Har börjat få svårt att somna när den är i fullfart - sen är de ju också himla mysigt att ligga och känna hur de sprattlar därinne.

Rent fysiskt mår jag okej. Lite ont i ryggen, framför allt om de blir mycket spring på jobbet. Illamående blir jag fortfarande då och då, framför allt efter måltider - men de går ju inte att jämföra med hur de var i början, usch! Kissar fortsatt blod gör jag, dock inget jag egentligen känner av direkt.

Rent psykiskt har de varit mycket annat att tänka på. Vi ska flytta (typ samtidigt som bebisen kommer) och bland annat har de varit mycket med att sälja lägenheten vi bor i. Men nu är den äntligen såld!

Mycket tid går ju åt till våran lilla buskille som är helt underbar och världens busigaste. På kvällen ibland när jag sätter mig i soffan och lilla bebisen därinne sprattlar runt som mest tänker jag “just de, lilla du är ju därinne”.

Längtar efter att få hålla dig och pussa på dig min lilla skatt därinne 💛

RUL

Har nu kommit in i vecka 21 (20+3). Förra veckan var vi på rutinultraljudet - och allt såg helt perfekt ut! Vårat lilla hjärta låg och tog sig en massa på fötterna och ville helst ligga med ansiktet inåt. Beräknadförlossnignadatum är fortsatt 4 februari. Känner av en massa sparkar och rörelser flera gånger om dagen och de är så mysigt ❤️ Tänk att våran lilla bebis ligger och växer därinne. Så fint!

Börjat, precis som vid förra graviditeten att kissa blod förra veckan. Har fått lämna en urinodling som var negativ - så ingen urinvägsinfektion i alla fall! Vet inte riktigt vad de är, men bra mår jag i alla fall.

Vi (jag) ville inte kolla könet på lilla bebisen denna gången. Tänkte de blir spännande att fundera och undra och få veta när lilla personen kommer ut. Min magkänsla säger ju kille. Men nästan alla andra tror tjej. Vi får se 😁😍

Ny fas?

Vågar jag tro att graviditeten nu verkar börja gå in i en ny fas? Illamåendet har lättat och den förlamande tröttheten har släppt - i alla fall både igår och idag! Jag hoppas innerligt att de är så!

Nu börjar tiden för vårt RUL närma sig, närmare bestämt fredagen den 13! Längtar tills vi får chansen att titta på vårt lilla mirakel därinne ❤️

Har nu gått in i v 18 (17 + 2) och en liten mage har de allt blivit. Börjat känna att de är en liten varelse därinne som rör på sig! 😍

Vecka 13

Kommit in i vecka 13 (12+4) idag. Mår inte superbra. Mått väldigt illa och varit trött. Halsbränna från helvetet. Illamåendet är ändå lite lite bättre, men de är inte bra. Så typiskt att jag ska må sämre denna graviditeten än förra när vi har ett litet bustroll att ta hand om också. Inte riktigt de där ”lyssna på kroppen och vila när du behöver” - utan mer putta på gungor, leka i sandlådan och plaska i vatten som står på schemat.

Jag hoppas verkligen illamåendet släpper helt snart! Hade underlättat mycket. I den här värmen dessutom blir de inte bättre! Tänker tillbaks på att jag satt och längtade efter att få vara gravid, och såklart på alla dem som inte lyckats bli gravida. Och så gnäller jag. Självklart är jag oerhört tacksam och glad! Men de har varit tufft att må såhär och ha en sån liten att ta hand om också. Jag och min sambo har jobbat om varandra och inte haft någon förskola till Karl. Så i princip så fort jag varit ledig har jag haft hand om honom själv. Inte varit den roligaste mamman alla dagar. Men som sagt, hoppas att jag snart mår lite bättre!

Sanningens minut

Alla gravid symtom kvar - och de har blivit värre! Såhär illamående var jag aldrig under förra graviditeten. Brösten spänner och humöret svajar. Kommit några omgångar till med lite blod på pappret i samband med toabesök. En gång kom de lite i trosskyddet. Ljusrosa alla gånger. I och med alla symtom kändes de som de lilla fostret därinne inte hade dött. Men vågade såklart inte tro på de fullt ut.

Igår var vi på ultraljud och fick se ett litet hjärta som slog ❤️ Lilla guld embryot hade blivit 16 mm långt och var helt perfekt 💛 Beräknad födsel är 4 februari.

Tårarna vill inte sluta

Igår morse, efter nattpasset satte jag mig på toa för att kissa innan jag skulle lägga mig. Inget i trosskyddet, men på pappret ljusrosa slem blandad flytning. Precis som jag har innan mens och precis som jag fick nyss när embryot inte fäste sig. Under dagen igår kom de lite, väldigt lite och bara på pappret men ändå de där ljusrosa blandade flytningarna. Har ont i ryggen, svanken, och lite värk i magen, men mest vid rörelse. Nu idag har de kommit minimalt med lite lite brunt på pappret. Så orolig och bergsäker på att de kommer bli ett missfall. Känner inga spänningar i brösten, men mår lite illa till och från (svårt att säga vad de beror på dock).

Känner mig långt under isen och vill bara sova tills de är dags för ultraljud 24/6. Snälla snälla stanna lilla guld embryo 💛

Graviditetstest

I lördags, 2 juni tog jag graviditets testet som jag fått ifrån kliniken och det var också positivt ❤️ I måndags ringde de upp mig och jag fick tid den 24/6 för ett ultraljud. Är då i v 7 och förhoppningsvis slår ett litet hjärta därinne 😍 Längtar tills dess!

Känner mig lite trött och sliten. Brösten spänner en del. Mår illa korta stunder när jag blir hungrig. Men annars känner jag inte så mycket alls egentligen just nu.

Väntan

Fortfarande inget blod 🙏 Känner att brösten spänner lite då och då. Lite värk, molande ifrån magen till och från men inte alls som vid förra graviditeten. Undra om de kan varit lutinus som gjorde att det blev så intensivt sist? (Glad jag slipper den nu!). Mått lite illa, korta stunder som släppt utan att jag gjort något. Hade lite ont o ryggen förut, nästan lite foglossningskänsla (alltså i ländryggen, strålat ner mot ljumsken) men inget sånt alls nu sedan i förrgår. Fortsatt mer flytningar än vanligt och måste gå på toa för att kolla så de inte är blod som kommer.

Blir orolig över ”så få” symtom eller att jag känner så lite. Försöker tänka positivt att jag inte känner någon mensvärk och det är väldigt tidigt ännu. Om jag räknar rätt är det 4+1 idag. Så väldigt tidigt! Vill ändå att tiden ska springa iväg nu så vi kan meddela kliniken (på måndag) och sen få en tid för ultraljud. Ser allt bra ut då och de lilla hjärtat slår finns de ju inte mycket som talar för att de inte kommer gå bra. Vårt lilla guld embryo, hoppas du växer och mår bra därinne 💛

Lite värk och graviditetstest

I onsdags, ruvardag 4 tyckte jag att jag kände något. Lite värk som inte direkt kändes som mensvärk. Kom och gick under dagen. Även känt att de runnit till flera gånger och varit tvungen att gå på toa för att kolla så de inte varit mensen - men falskt alarm! Vaknade upp efter nattpasset igår och kände absolut ingenting. Blev ledsen. Magkänslan säger att de ska ju gå bra denna gång. Enda trösten var att jag inte heller kände någon mensvärk. På jobbet inatt började de där små känningarna komma tillbaks i magen. Mådde även lite illa, men svårt att säga vad de beror på såklart.

När jag vaknade idag på eftermiddagen bestämde jag mig för att ta ett test. Clear blue kan visa fyra dagar innan förväntad mens, idag är det 3 dagar innan. Försökte stålsätta mig med att ett negativt test inte behöver betyda något. Det är fortfarande väldigt tidigt. Tog ganska lång tid, stirrade på testet. Timglaset som snurrade och snurrade. När jag tog och var gravid förra gången blev de positivt direkt, hann inte lägga ner testet innan de stod "gravid" - men de var ju senare i graviditeten som jag tog de. Hann tänka en miljon tankar innan resultatet äntligen visade sig på skärmen "Gravid 1-2 veckor".  Jag har känt rätt! Det har fastnat! De känsloruset och glädjen går inte att beskriva. Det ju fortfarande väldigt tidigt, mycket kan hända men jag är gravid! Och jag tror det är lilla du därinne som vi väntat på. Lilla guld embryot 💛

Tvivel

Så var hoppet nästintill bortblåst och tvivlet starkt. Känner INGENTING. Kommer ju starkt ihåg att de drog i livmodern och kändes rejält när de växte. Men frågan är när började de? Jag minst inte... kanske för tidigt ännu men blir ändå helt iskall inombords. Vet ju att de var ett tag innan graviditetstestet, men mer än så kommer jag inte ihåg. Läst igenom några gamla blogg inlägg och de är ju inte mycket skrivit under ruvartiden med Karl. Blir lite trött på mig själv... kunde jag inte gjort de så jag hade kunnat jämföra?

Är lite trött, ev tröttare i ryggen. Men absolut inget annat som känns någonstans. De enda positiva med att inte känna något är ju att jag inte heller har någon mensvärk. Känns inte som mensen är på väg. Men vill ändå minnas att jag kände mig svullen i magen hela tiden förra gången de lyckades och de gör de inte nu. Försöker verkligen tänka på annat, men de är svårt... Tur jag har ett litet busfrö till unge som förhindrat att jag helt gräver ner mig och deppar ihop i soffan.

Ruvare!

Det gick fint, vårt lilla guld embryo (?) är nu på plats. Magkänslan är bra, solen skiner och hoppet är på topp. Snälla snälla, stanna hos oss lilla du, vi längtar efter dig 💛

Guld embryot?

Imorgon är det dags. Antingen så är jag ruvare igen eller så har jag fått ett telefonsamtal om att embryot inte klarade upptiningen. Jag är trött. Så otroligt trött. Jag har ingen lust att åka den här känslomässiga bergochdalbanan.

Var i torsdags på kliniken för ett ultraljud för att bekräfta att jag haft ägglossning. Läkaren sa att de var som skolboksexempel på hur äggblåsan ska se ut efter en ägglossning. Jag tog letrozol tabletter i fem dagar. Började med ägglossningsstickan från dag 11 i cykeln och på dag 13 slog de om och visade positivt. Samma kväll tog jag en ägglossningssprutan för att förstärka ägglossningnen (ovitrelle).

Efter undersökningen i torsdags sa läkaren nu hoppas vi på att detta är "guld embryot". Min magkänsla säger att de är det. Har samma bra magkänsla som när de lyckades sist. Men samtidigt som jag tänker de slår mig också tanken - vad har min magkänsla med något att göra? Men försöker tränga bort dem tankarna. Magkänslan är bra. Är det vårt lilla guld embryo som kommer till oss imorgon? 💛

Hoppet i frysen

I tisdag fortsatte de komma lite ljusrosa blödningar som sedan övergick i vad som kändes som en flodvåg av blod. Och det forsar på ännu... Känns tomt. Orättvist och tråkigt. 

En liten positiv glimt i de mörka är att ett embryo klarade sig till frysen. Hoppas hoppas de lilla pyret vill stanna hos oss ❤️

Blod

Ja, idag kom de blod... Känner mig helt slut i huvudet efter alla tårar. Såhär skulle de ju inte bli. Om de vore en nidblödning borde de kommit tidigare. Läste en massa på nätet och såklart fått info från kliniken att de inte betyder att de inte är en graviditet för att de kommer småblödningar. Kommit små mänger, ljusrosa. Men de är så de brukar komma för mig innan mensen kommer igång och jag känner inte de där spänningarna i livmodern som sist. De känns just nu ingenting alls.

Mådde inte alls bra i torsdags och fredags. Hade jätteont i magen, framför allt när jag rörde mig - precis som när jag var överstimulerad. När jag dessutom fick feber under natten ringde jag till klinken på fredag morgon. De trodde inte febern hade något med ivf att göra, utan berodde på något annat. Värken var normal och troligen biverkan av lutinus. Men de ringde upp mig i lördags för att se hur jag mådde. Och jag mådde bra, varken feber eller värk.

Varit orolig hela dagen och känns att något stämmer inte. Känner absolut inget alls, förutom lite lite ryggvärk. Kände hur de rann till, trodde såklart de var lutinusen som vanligt och gick inte ens och kollade. När jag sedan gick på toa och såg blodet i bindan började tårarna bara rinna.

Jag vet att jag gett upp i förväg. Men kan inte hjälpa de. Till helgen  är de testdag. Vi får se om de blir några fler blödningar, om mensen kommer igång eller om de bara håller sig såhär. Men jag tror tyvärr inte länge på ett plus 💔

Ruvare

I fredags plockades 9 st ägg ut ifrån 10 st äggblåsor. 2 st av äggen var omogna. Utav de 7 som befruktades var de 4 st som befruktades normalt. Idag är det 3 dagar sedan äggutplock och de var dags att förhoppningsvis få tillbaks ett litet embryo. Alla 4 hade fortsatt klarat sig, men en var lite extra fin - toppbetyg och de var den vi fick tillbaka idag ♥️ Testdag är 31/3 och jag kan knappt vänta!

Själva äggutplocket gick bättre än väntat. Jag var väldigt nervös innan. Men de tog bra hand om mig och jag fick både lugnade och extra smärtstillande så det gick så bra de bara kunde gå!

Det blir!

På fredag blir det äggutplock! Efter kontrollen i lördags kändes de lite deppigt. Skulle fortsätta med samma dos och hoppas att de hände något. I måndags var jag på en ny koll och då tyckte läkaren det såg mer lovande ut! De ville vänta tills slutet av veckan så några fler äggblåsor ska hinna mogna, men runt 10 st blåsor blir de nog. 

Känns lite nervöst. Tycker de känns lite med ”bara” 10 potentiella äggblåsor, men de ska ju inte vara för många heller. Får försöka tänka att lagom är bäst. Inte hunnit blir nervös inför äggutplocket än. Gissar att de kommer komma på fredag. 

Ovisshet och nerver

Precis som jag trodde hade de inte hänt så mycket vid de första ultraljudet. Planen för att inte bli överstimulerad var att de inte skulle höja dosen en massa utan "ha is i magen" och låta de gå lite längre tid. Men dosen höjdes till min startdos igen (hade hunnit ta två dagar med lägre dos). Var på en ny koll igår och de har fortsatt inte hänt så mycket. Lite mer hade hänt, men inte så mycket. Jag ska fortsätta med samma dos som innan och en ny kontroll imorgon.

Ovissheten OM de ens blir ett äggutplock är de som är jobbigast just nu. Jag hoppas de kommer gå vägen och att de inte vill avbryta. Vill ju såklart att allt ska gå så smidigt som möjligt. Hade känts tungt att tagit alla sprutor i onödan... Men bara att fortsätta och hoppas på att de kommer gå bra och att de snart ligger ett litet liv därinne och växer ❤️

Börja direkt!

Var så nervös att jag nästan kräktes när vi satt i väntrummet. Hela kroppen på helspänn. Men vi fick träffa en läkare som verkade superbra och de bästa av allt - vi fick börja direkt! Dagen efter satte jag igång med hormonsprutan nr 1! Vi får göra stimulering med kort protokoll, eftersom jag blivit överstimulerad 2 gånger innan. Imorgon har jag tagit sprutor i nästan 1 v och de är dags för ett ultraljud. Jag tror dock att de kommer säga att de inte hänt så mycket. Men vi får se!

Igång

Nu har vi på allvar dragit igång med syskonförsök. Ringt och bokat tid. De var en månads väntetid för nybesök, men sen sa barnmorskan att de inte var någon väntetid. Känns ju lyxigt jämfört med landstinget, ingen kö. Lite pirrigt, både förväntansfullt och lite jobbigt. Längtar faktiskt efter att vara gravid. Få känna den där förväntan av vad som komma ska och de små sparkarna. Lustigt de där, att jag nästan inte kommer ihåg de negativa. Hoppas verkligen att de snart ligger ett litet liv därinne och växer ❤️