lördag 3 oktober 2015

Håller dörren stängd

När värken i bröstet känns för stor och tårarna är nära försöker jag fylla upp dagarna med så mycket annat som möjligt. Tar extra pass på jobbet, tränar och fokuserar på något som jag älskar - inredning. Att låta timmarna passera och gå förlorad i att planera, surfa runt och kolla i inredningstidningar ger en riktig energikick. Att sedan faktiskt få utföra alla ändringar och åka runt i affärer är helt underbart.

Men... De finns ett rum, de där rummet som för tillfället inte är iordninggjort med kärlek och omtanke. De där rummet som bara skulle stå så ett litet tag, för de var ju meningen att de snart skulle bli aktuellt att få en annan funktion. De känns meningslöst att göra om de och lägga pengar på att få de till ett fint "arbetsrum", när vi hoppas så att de någon gång (förhoppningsvis snart) blir ett barnrum, vårt barns rum.

De gör för ont i bröstet att ens försöka planera till ett barnrum. Tänk om de aldrig blir så, tänk om de inte går. För tillfället så stänger jag dörren till rummet. Låter de stå fult och fokuserar på resten utav bostaden. Hur gör man när de gör för ont för att hoppas och för ont för att låta bli? Just nu stänger jag dörren...