Hur kan solen skina idag?

Jag kan inte förstår hur det idag kan vara strålande solsken och en vacker höstdag. Känner mig helt nere på botten och vet inte hur jag ska komma upp igen.

Önskar att jag kunde skriva att de gått bra idag. Att vi nu väntar otåligt på att få ta graviditetstestet och är väntasfulla, men vi fick aldrig komma så långt. Strax efter kl 09 imorse ringde en barnmorska ifrån reproduktionsmottagningen och sa att hon hade tråkiga nyheter. Jag hann tänka att läkaren kanske är sjuk och att det inte hinner idag. Kanske får skjuta upp de i ett par dagar till. Men så var det tyvärr inte. Inget av våra fina små två embryon hade klarat sig i frysen. Det finns inget att återinsätta.

Finns inga ord för vad jag känner just nu... Läkarna ska diskutera fram en plan för hur vi ska gå vidare i vår behandling. Barnmorskan kunde inte svara på när vi kan få börja nästa försök men uppskattade det till mitten av december eller i januari.

Värk och svullnad

Dagen innan återinsättningen idag. Nervös inför imorgon. Själva insättning tror jag nog blir smidig. Men väntan i 15 dagar tills graviditetstestet känns som en hel evighet bort! Skulle helst vilka veta direkt om det lyckas eller inte. Väldigt rädd för hur det kommer kännas om de inte visar positivt på stickan. Förhoppningsvis får vi aldrig reda på det!

Har de senaste haft väldigt ont i benen. Kan ha de ibland innan mens. Samma sorts värk, men konstant och lite värre. Hjälper lite med värktabletter men inte helt. Kan inte hitta i Fass att läkemedlena skulle ha en sådan biverkan, men hade samma problem när jag tog sprutorna inför äggutplocket, så tror nog ändå att det beror på det. Tycker även att jag svullnat upp - överallt! Framför allt benen och ansiktet. Vet inte riktigt om svullnade går att skylla på medicinerna, tror snarare de är bristen på motion/träning och att jag tillåtit nig att slarva med maten. Inte riktigt haft energi eller lust att träna. Vilket i sin tur såklart gör att jag blir ännu tröttare och mår sämre. Får se hur det känns efter insättningen imorgon. Kanske får förnyad energi och lust igen? 

Går det bra på torsdag?

En helt underbar fråga. Ultraljudet på reproduktionsmottagningen gick snabbt och resultatet kunde inte bli bättre! Allt såg bra ut och återinsättning av vårt embryo kommer bli på torsdag. Även om jag trott och ställt in mig på att tabletten funkat såg jag nog ut som ett frågetecken när läkaren sa att återinsättningen kan bli på torsdag, Han frågade efter en stunds tystnad om det går bra på torsdag. OM, om det går - Det går hur bra som helst! Lite chockad över att de gick så smidigt med denna tabletten att jag inte riktigt hängde med. Så otroligt och obeskrivligt glad just nu. Vi ska äntligen få låta vårt lilla embryo få chansen att fästa sig fast och växa. Magkänslan säger att de kommer gå bra. Håller alla fingrar och tår krossade och hoppas på att de stämmer!

Bebisfeber

Att återinsättningen kommer att lyckas och att vi snart ska bli föräldrar känns just nu som ett faktum, snarare än ett hopp. Hur det kommer att kännas om det inte lyckas vågar jag knappt tänka på.

Riktig bebisfeber har drabbat mig och jag kan inte låta bli att surfa runt på nätet efter barnvagn, spjälsäng och skötbord. Allt planeras inuti huvudet och det är med stor ansträngning som jag inte börjar gå runt och mäta för att se vilka möbler som skulle passa bäst. Jag skulle aldrig tillåta mig själv att köpa något, inte ens något lite klädesplagg eller nått. Någonstans, långt undangömt finns den där känslan av att de kanske aldrig kommer att lyckas. Att då ha något hemma som skulle behövas slängas/skänkas bort känns onödigt jobbigt.

Men planeringen är i fullgång, nästan i slutstadiet. Tapeten till barnrummet är vald. Jag vet vilken barnvagn jag helst skulle vilja köpa. Är förälskad i en spjälsäng som jag tror skulle passa (måste mäta först...). Jag hoppas, hoppas att de snart kommer vara befogat att gå omkring med måttbandet och tillsammans kunna planera för vår lilla skatts ankomst.

Längtar tills på måndag då det är daga för ultraljud. Hoppas tabletterna har haft verkan och att vi får ett datum för återinsättning.

Avundsjuk

Den där känslan som jag inte ville ha kom igår smygandes. Inte så stark som jag trodde den skulle slå till, men som en liten klump i magen som inte vill försvinna. Skrev för ett tag sedan ett inlägg om att jag inte tycker de är jobbigt att höra bekanta och nära vänner blir gravida. Jag har alltid känt mig glad för deras skull. Ända fram tills igår... Inom loppet på en kvart såg jag på instagram och Facebook om två bekanta som på olika sätt berättade att de väntade barn. När jag såg den första blev jag egentligen glad för deras skull. Men när den andra kom så tät med samma besked kom den där klumpen i magen. Det kändes som en smäll rakt i ansiktet. Men när är det våran tur då? Kan väl egentligen inte kalla den känslan något annat än avundsjuka. Jag vill verkligen inte vara avundsjuk, men jag är det. Jag kunde inte vara glad för deras skull, jag blev mest irriterad för att jag inte också är gravid.

För ett par veckor sedan berättade en av mina närmsta vänner att de väntade barn. En andra nära vän ska ha om ett par månader. Min syster ska om tre månader ha sin andra. Jag är tacksam för att jag kunnat vara glad för alla deras skull. Men det börjar på riktigt bli jobbigt att känna sig som den enda som försöker och som inte lyckas. Jag hoppas att vi snart kommer vara där, innan den här avundsjukan blir värre.

Snart är det kanske våran tur

Igår kom mensen! Nog aldrig blivit så glad för de förut som igår. Började nästan gråta. Magkänslan säger att de kommer att lyckas denna gången! Jag tror och hoppas verkligen att embryot kommer kunna återinföras och att det 2 veckor senare visar ett plustecken på graviditetstestet.

Började igår med progynon tabletter som jag ska ta 3 gånger per dag i tio dagar. Sen ska jag på ett ultraljud och se om de verkar hända något. Därefter planeras återinförandet av vårt fina fina embryo.
Blir helt pirrig och ler fånigt bara jag tänker på det! Snart, snart kanske det blir våran tur

Livet har återvänt

Barnmorskan ringde i onsdags. Läkaren vill inte skriva en remiss för att kolla om jag ev har njursten, MEN han tyckte om jag mådde bra så kunde vi få fortsätta med IVFn! Jag är så otroligt glad, lättad och förväntasfull. Så himla onödigt att jag ens sa något ifrån första början, men nu får vi äntligen fortsätta! Inväntar nu nästa mens och då är det dags för den nya medicinen och förhoppningsvis dags för återinförande av ett av våra fina embryon. Är så skönt att vi är på gång igen! Känns verkligen som livet har kommit tillbaka!