Den där känslan som jag inte ville ha kom igår smygandes. Inte så stark som jag trodde den skulle slå till, men som en liten klump i magen som inte vill försvinna. Skrev för ett tag sedan ett inlägg om att jag inte tycker de är jobbigt att höra bekanta och nära vänner blir gravida. Jag har alltid känt mig glad för deras skull. Ända fram tills igår... Inom loppet på en kvart såg jag på instagram och Facebook om två bekanta som på olika sätt berättade att de väntade barn. När jag såg den första blev jag egentligen glad för deras skull. Men när den andra kom så tät med samma besked kom den där klumpen i magen. Det kändes som en smäll rakt i ansiktet. Men när är det våran tur då? Kan väl egentligen inte kalla den känslan något annat än avundsjuka. Jag vill verkligen inte vara avundsjuk, men jag är det. Jag kunde inte vara glad för deras skull, jag blev mest irriterad för att jag inte också är gravid.
För ett par veckor sedan berättade en av mina närmsta vänner att de väntade barn. En andra nära vän ska ha om ett par månader. Min syster ska om tre månader ha sin andra. Jag är tacksam för att jag kunnat vara glad för alla deras skull. Men det börjar på riktigt bli jobbigt att känna sig som den enda som försöker och som inte lyckas. Jag hoppas att vi snart kommer vara där, innan den här avundsjukan blir värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!