Karusell

Ja, precis så känns det... som en karusell. Har hunnit komma in i v 35 (34 +1) och de senaste veckorna har varit tuffa. Har haft njurstensanfall x flera och även blivit inlagd en kort sväng på special BB. Mitt blodtryck har tack och lov inte höjts ytterligare, utan snarare de senare sjunkt (utan medicin!). För ca 2 v sedan kom en sten äntligen ut och jag tänkte att nu så slipper jag de här. Men så fel jag hade... haft på gränsen till anfall i flera omgångar och varit på gränsen att jag behövt åka in för de. Läkarna har sagt att de ev blir en avlastande kateter till njuren om jag fortsätter ha ont - och jag vill verkligen inte ha de (å andra sidan, vem vill de 🤦🏻‍♀️).

Jag hoppas att detta kan gå över... känner mig ganska ledsen över att de inte slutar. Förutom att de är jobbigt att ha ont så kan ju ett anfall starta igång en förlossning. Smärtstillande som jag behövt ta påverkar ju också lilla bebisen därinne och det känns inget bra alls att behöva ta de. Kommer de ett nytt riktigt anfall så måste jag ju åka in. Men hittills har jag kunnat klara mig utan smärtstillande och stått ut med värken. Men känns ganska hopplöst emellanåt, är de en till sten eller varför fortsätter jag ha så ont? 😞 Efter barnen är ute ska jag göra en röntgen av njurarna. Får vi se vad som döljer sig därinne...

Imorgon ska jag på ett tillväxtultraljud. Var på ett för en månad sedan, relaterat till mitt förhöjda blodtryck och även läckande protein i urinen. Har de senaste inte läckt någon protein och blodtrycket har ju varit bättre (allt kanske hängde ihop med stenen? 🤷🏻‍♀️) så jag hoppas och tror allt ser bra ut med lilla pyret därinne ❤️. Förra ultraljudet visade ett bebis som var åt de mindre hållet, men som läkaren sa ”någon måste ju vara under medel också”. Inte så att våran son direkt är någon jätte, blir nog en sån liten sötnos till som vi får!