Tror alla tankar och känslor kring IVFen snart äter upp mig. Jag kan inte tänka på nått annat. Jag kommer på mig själv på jobbet att sitta helt tyst. Jag kan inte förmå mig själv att säga nått om de inte är om IVFen. Funderat i ett par dagar om jag ska berätta om de för fler på jobbet. Kanske om jag ventilerar de så kan jag släppa de lite mer? Många som har småbarn och pratar om det såklart. Men jag har verkligen ingenting att komma med i de diskussionerna, så jag sitter tyst.
Känner mig vädigt nerstämd och ingenting känns speciellt kul. Imorgon är det after work med jobbet. På torsdag fyller jag år. På lördag ska vi på 30 års fest. Men jag ser inte fram emot nått av det. Kommer antagligen inte gå på after worken. De andra är lite svårare att ställa in... Jag vill ingenting längre. Inget barn och ingen graviditet i sikte. Inget annat än de spelar någon roll egentligen. Svårt att motivera mig att kliva upp ur sängen. Varför skulle jag? Hoppas att dessa känslor försvinner när mensen kommer igång, att de är PMS. Återstår att se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!