onsdag 2 november 2016

Börja om

Snart gått en vecka. Har landat lite i att vi kommer behöver "börja om". Mediciner, nya ultraljuskontroller och äggutplock. Är dränerad på energi. Försöker ladda om och tänka framåt och positivt. Intalar mig själv att jag snart kommer att tro på det. Men klumpen i magen stannar kvar och känslan av att de kanske aldrig kommer gå vill inte bli mindre eller försvinna.

Vill helst av allt sätta igång NU. Även om det känns jobbigt så kommer vi ändå behöva göra det och det känns som desto snabbare desto bättre. Jag kunde ringa när jag fick min mens och meddela det så de vet vart i cykeln jag befinner mig och även få reda på hur långt läkarna har kommit i begandlingsplanen. Jag fick min mens redan i lördags. Känns inte som att de var meningen riktigt. Återinförandet skulle ju ske strax efter ägglossning och från ägglossning till mens är de vanligtvis ca 14 dagar. Men min kom väldigt tät inpå. Hade väldig kraftig mensvärk under onsdagen förra veckan. Hade tänkt fråga om de var normalt när vi kom dit... Hade ingen tanke på att fråga de när barnmorskan ringde och kom med tråkiga nyheter. Försökte ringa dem i måndags för att fråga om det var normalt. Men när jag satt med telefonen och telefonsvararen drog igång började jag darra. Fick fruktansvärt ont i magen och tårarna började rinna. Jag la på. Kunde inte förmå mig själv att ringa upp en gång till. Kändes precis som efter samtalet i torsdags... Har inte lyckats samla kraft för att ringa än. Vill ändå att de ska veta om det, ifall att de inte skulle vara normalt. Är de inget ovanligt är de skönt att veta de, slippa tänka på det. Har lovat mig själv att ringa innan veckan är slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!