Utanför fönstret har de definitivt blivit vinter och livet går vidare. Tillsynes helt oberörd av våran sorg, längtan och väntan känns det som. Jag spelar helt klart med. Tror inte någon som inte känner till våran ofrivilliga barnlöshet och det misslyckade IVF försöket hade kunnat gissa sig till de. Jag ler, hänger med på saker och försöker vara positiv.
Helt ärligt vill jag helst sitta hemma i myskläder och bara vara, gömma mig en stund från världen. Det var precis också de jag gjorde igår. Ingen kontakt med någon. Hade ingen lust att svara när telefonen ringde. Ingen lust att svara på några sms. Sov länge utan väckarklocka. Vaknade ilsket som ett bi och var bara arg. Arg på allt och inget. Hade en konstig tomhetskänsla. Fanns ingen anledning till någonting. Varför ens gå upp? Men upp kom jag. Och min underbara sambo städade, fixade mat och myskväll med film och choklad.
Han har inte alls samma känsla som jag, att sitta hemma och deppa. Han känner sig rastlös och vill ut och hitta på något. Träffa folk och ha roligt. Jag orkar verkligen inte det. Men tur att jag har honom så jag inte kan sitta här hemma och gräva ner mig i mina tankar för mycket och deppa. Livet fortsätter som sagt därute och som han sa "vi kan inte sluta leva bara för att de inte går som vi vill..." och de är ju sant. Så slut med deppande och mörka tankar för denna gång! Måste ut och se vad som händer där utanför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!