Det gick inte riktigt så lätt som jag hoppades på. Att bara bestämma sig för att sluta deppa och försöka se framemot är enormt svårt. Känner mig inte direkt ledsen längre över att det inte blev någon återinsättning. Besviken och tycker de är väldigt tråkigt, men ögonen tåras inte längre när jag tänker på det. Känns som ett framsteg i alla fall!
Men så fort jag är ledig och inte har bokat in något så kryper jag ihop i mitt hörn i soffan. Vill inte göra något annat. Har haft en ledig helg och knappt känt för att stiga upp ur sängen. Varför skulle jag? Känns verkligen som att de inte finns någon anledning. Känner mig konstant trött och den försvinner inte, hur mycket jag än sover. Sovit alldeles för mycket i helgen. Men jag kanske inte ska vara så hård mot mig själv? Kanske kan få krypa upp i mitt lilla hörn och gömma mig ifrån omvärlden en stund. Hur mycket jag än vill blicka framåt och försöka hitta på roliga saker, tänka på annat så räcker energin precis runt till alla måsten. Kanske får vara så ett tag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!