Veckan har inte varit något vidare. Kommunikationen med reproduktionsmottagningen har inte direkt varit bra efter beskedet om att embryona inte klarade sig (eller så är det jag som är extra känslig?).
När barnmorskan ringde och meddelade att de inte kunde bli någon återinsättning meddelande hon ju också att läkarn skulle diskutera fram hur behandlingen inför nästa försök skulle bli. Standar behandlingen funkade ju inte så bra för oss... Skulle ringa när jag fick min mens så de hade lite koll på varit i cykeln jag var och ev få reda på behandlingsplanen. Men den kom ju väldigt tät inpå och jag blev orolig att de var något fel. Barnmorskan som jag pratade med då var inte alls förstående. Förstod knappt varför jag ringde så tät inpå och sa ring om 2-3 v igen då kanske läkarna bestämt sig.
3 veckor har nu gått. På måndagar går läkarna igenom de "fallen" som behöver diskuteras. Så jag ringde strategiskt på tisdagen. Men efter de samtalet har jag fortfarande inte hämtat mig... Blev något så fruktansvärt ledsen. Barnmorskan sa att de inte fanns någon behandlingsplan ifrån läkarna. Utbrast "men ni är ju inte inplanerade förens v 2 med nya försök. De är helt fullt i år, vi har ingen möjlighet att hjälpa er i år. De är redan försent, du skulle behövt börja med nässprayen redan om vi skulle hinna plocka ut ägg innan jul". Jag förstod ingenting. Varför skulle jag ringa då? De var inte alls bestämt vecka 2. De var bestämt preliminärt, ev tidigare om den nya behandlingsplanen hann bli färdig innan. Tårarna började genast rinna och jag försökte med inte allt för mycket darr på rösten att fråga om de då var bestämt att jag skulle ta nässpray. Jag förstod inte riktigt. Då förstod hon inte vad jag pratade om...
Med tårarna rinnandes behövde jag förklarar hela första IVF misslyckandet med överstimuering och ägg i frysen som inte klarade sig. Jag orkade verkligen inte prata med henne om de kände jag. Hon satt ju med journalen framför sig. När vi väl förstod varandra så kunde jag ringa igen när nästa mens kom för att kolla igen (!) om de ev fanns någon lucka för oss innna jul och om de fanns en behandlingsplan. Hon kollade listan över de som läkarn skulle diskutera om och sa "den är extremt lång och de fallen som är hög prioritet tar de först". Jag blev så fruktansvärt ledsen och sårad över de uttalande att jag inte ens orkade fråga varför de rangordnar par i olika prioritet. Jag förstår att de inte bara är vi som behöver hjälp men de är ju en lista som borde tas i tur och ordning. Är någon annans ev blivande barn viktigare än vårt? Kan tänka mig att de kanske har med de som är äldre och tids ramen för att få hjälp snart tar slut? Att de blir "för gamla"? Men de är inget jag kände att jag behövde få upptryckt i ansiktet...
Knyter sig i magen redan nu över att behöva ringa igen nästa gång mensen kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!