torsdag 29 september 2016
När längtan blir för stor
Oerhört psykiskt påfrestande att IVFen är pausad. Fortfarande inte hört något ifrån urologen. Ringde till reproduktionsmottagningen och frågade om vi inte kunde köra på ändå. Inte haft något mer ont och det kanske inte ens är något. Längtan efter vår lilla skatt blev för stor i bröstet och jag önskar bara att vi kunde få fortsätta. Barnmorskan tyckte inte att jag skulle strunta i att kolla upp det. Hjärnan är förnuftig och förstår att de behövs. Men hjärtat vill inte lyssna på det. Längtan blev helt enkelt för stor och övervann förnuftet. Bad henne kolla med en läkare om inte de kunde skriva remiss till röntgen. Skulle de vara något på röntgen kan de ju vidareremittera mig till urologen och då går det fortare. Hon skulle hör med min läkare och återkomma till mig. Håller alla tummar och tår för att han gör de!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!