måndag 5 september 2016

Ett steg fram, två steg bak

Känns som vi springer framåt men aldrig kommer fram. Tagit ägglossningstest i 10 dagar och ringde till mottagningen i fredags och meddelade att det inte blivit positivt ännu. Planen var då att jag skulle vänta tills nästa menstraution och börja ta en annan medicin. Men tyvärr hade jag ett njurstens anfall i veckan. Inte så länge och de gick över rätt så fort med voltaren, men dock så kändes det inte som att stenen kom ut. Var tre år sedan jag hade en sten senaste, men då var den stor och behövde krossas för att komma ut. Frågade hur de tänkte kring det. Voltaren är ju ingen medicin jag helst vill äta under en graviditet och kan inte tänka mig att krossa sten är det bästa under en graviditet heller. Barnmorskan rekommenderad att jag fick de undersökt först, innan embryot återinsätts så de inte blir några komplikationer. Återinförandet är nu satt på paus tills dess att de är bekräftat att de inte finns några stenar.

Känner mig besviken och arg på min kropp. Om de nu var nödvändigt med en sten kunde den inte då kommit under sommaren när reproduktionsmedicin ändå var stängt? Var den tvungen att komma och göra sig besvär just nu? Ville knappt säga de till barnmorskan. Om jag inte sa något så kanske problemet försvann av sig själv? Förstår ju att de inte är så, men önskade att de vore så... Är för rädd att de skulle hända något med fostret för att låta bli att säga nått. Hoppas att jag kände fel. Kanske var det inte en sten jag kände? Hade jag verkligen så ont? Dumma tanker som kommer. Tänkte skicka en remiss till urologmottagnignen på Sahlgrenska, där jag varit förut. Men när man kom in på deras hemsida stod de att de hade högbelastningen och väntetid på 9 månader! Har nu skickat iväg en remiss till en privat mottagning. Hoppas att jag kan få komma dit fort!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!