Nervösa, dämpade och olustiga tog vi oss till reproduktionsmottagningen. Min sambo kände sig som en "loser" och jag gjorde allt för att hålla humöret uppe. Vi fick sätta oss i ett rum tillsammans med våran läkare som kändes lugn och trygg. Hon ville först gå igenom våran egen remiss vi skickat in men de var inte lätt när min sambo med blank blick och darrande röst frågade vad spermieprovet visade. Hon såg att han var nervös och sa att vi tar de först istället.
Antalet spermier var normalt, men de rörde sig dåligt. Jag kändes hans panik och han nickade bara. De han varit så rädd för under så lång tid var sant. Läkaren pratade på om att de var möjligt att de var tillfälligt, ev en infektion som en förkylning kan skapa mindre rörlighet och ett till test behöver göras om tio v för att vara säker. Men även om rörligheten även på nästa prov var nedsatt är chanserna goda till att vi kan få hjälp med att få ett biologiskt barn.
Mina äggledare skulle behöva spolas som ett led i undersökningen och ev även vara en behandling. Väntelistan är lång så jag fick även möjlighet att skriva upp mig på en återbudslista med kortvarsel som jag tackade ja till.
Vi har nu väntat i ett par månader på undersökningen och min sambo har lämnat in sitt andra spermieprov. Resultatet av de ska vi få i samband med min undersökning och väntan känns som en evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!