Tomatplantan

Lyckats ta mig ur dvalan som jag befunnit mig i de senaste dagarna. Förstår inte hur de är möjligt att sova så mycket. Börjar idag känna mig lite rastlös men är fruktansvärt känslig för allt som inte går precis som jag tänkt eller planerat. Gråter för allting och de är så olikt mig.

Jag hatar verkligen att inte kunna kontrollera min känslor, men just nu är det helt omöjligt. Skulle öppna dörren till balkongen imorse, kolla till mina växter och plantor. Har inglasadbalkong och sol som ligger på så de är rena växthuset därinne. Min ena tomatplanta har skjutit i höjd snabbt och jag har införskaffat stödpinnar för ett par dagar sedan. Problemet var att vi inte hade nått snöre alls hemma. På väg hem ifrån jobbet idag ska sambon köpa det så jag kunde fixa lite stöd åt den. Men de jag fick se när jag skulle öppna balkongdörren gjorde att jag började stört gråta och jag har inte förmått mig att öppna dörren än. Tomatplantan ligger vält ner på golvet och jag antar att den har knäckts. Har inte på något sätt grönafingrar, men var så stolt över mina små växter som verkade trivas så gott. 

Just nu känns det som inget jag gör kan bli rätt. Inget jag gör kommer någonsin bli bra. Jag kan inte ens ha en liten odling i en kruka utan att de blir fel... Allt blir fel hela tiden och jag har lust att lägga mig igen. Krypa tillbaks in i dvalan...