Igår eftermiddag kände jag lite glädje över att vara igång igen. En glimt av hopp och det pirrade till i magen - det kanske är denna gången som är våran tur? Försöker att inte ta ut någonting i förskott, men det är ändå lite roligt att få känna lite hopp om att de faktiskt kanske kan gå.
Ska spraya med nässprayen fram till 20 mars. Då är det blodprov och förhoppningsvis efter provet får vi klartecken att börja med hormoninjektionerna.
Men jag är helt slutkörd. Både mentalt och fysiskt. Förutom de där magpirret igår så har jag inte känt någonting alls egentligen. Känner mig dränerad på energi och helt slutkörd. Jag orkar helt enkelt inte hoppas och tro eller ens tänka på det för mycket. Jag tar min nässpray och sprayar på, men förutom de försöker jag inte tänka så mycket på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!